Hednisk Socialism

En text av H.R.A. som publicerades första gången 18/9 2006. Tyvärr är den fortfarande aktuell. Visserligen har vissa grupper börjat få upp ögonen för problematiken och börjat arbeta med den. Men i stort finns mycket kvar att göra.

Bruna löss i fanan

Det har nu gått ett tag sedan Norröna Samfundet las ner och det värsta ståhejet har lagt sig. Och därför kan det kanske vara läge att analysera och diskutera det problem som ledde till organisationens kollaps. Något som blivit än mer aktuellt med tanke på gårdagens valresultat. Vi kan inte bara stirra oss blinda på intoleranta skåningar, vi måste även rensa ut de bruna lössen ur den hedniska fanan.

Den hedniska kretsen dras med rykten och föreställningar om att vår tro skulle ha kopplingar till ljusskygga högerspöken. Men dessa rykten, hävdar vi, är inte alls så många och spridda som vi ibland tenderar att tro. Däremot riskerar de att komma i svang igen om vi hedningar inte är noga med att hålla efter i vår krets. Att diverse pack kan ställa till det för oss fick inte minst Norröna Samfundet erfara. De var ju som bekannt tvugna att helt lägga ner verksamheten eftersom de inte lyckats sopa rent i sin göteborgsavdelning i tid, utan lät lössen föröka sig och till slut ta över avdelningen helt. Men de är inte ensamma. Flera av de andra organisationerna har också haft suspekta personer på viktiga poster. Många med minst sagt oroande bakgrund har genom åren haft väldigt mycket att säga till om i hedniska kretsar, både officiellt och inofficiellt. Och flera av dessa personer finns kvar, och har fått en tämligen betydande auktoritet bland oss. Vi vill inte namnge någon person då vi inte vet hur de ställer sig till sin bakgrund idag, och det är inte heller just nu viktigt. Vi måste ju nämligen kunna förlåta deras idiotiska beteende som unga, om de verkligen har lämnat den bakom sig. Och de måste få börja om utan att konstant bli påminda om sin bakgrund. Det som däremot skulle kunna bli ett problem är om någon utifrån skulle få för sig att granska de olika hedniska grupperna, exempelvis en journalist för kvällspressen. Ett scenario som inte är helt osannolikt. Då räcker det inte med vackert tal i stadgar och en virtuell nidstång på en hemsida om en av dem som representerar organisationen tidigare exempelvis figurerat som representant för ett främlingsfientligt parti. Även om personen i fråga lämnat den delen av sitt liv bakom sig.

Även om det inte är så att nazisten eller ex-nazisten har ett förtroendeuppdrag i organisationen kan hans medlemskap skapa problem. Det var just vad som hände i fallet Norröna Samfundet. Redan på den tiden de kallade sig Nordiska Ringen förekom att aktiva nazister var medlemmar. Något som blev pinsamt uppenbart bl.a. i nätdebatter med företrädare för Svensk Hednisk Front som ju är öppet rasistiska. Företrädarna för SHF kunde korrekt säga ungefär: “Ni är ju knappast antirasister efter som ni har både XX och XX som medlemmar. Dem träffade jag senast för någon vecka sedan på salemmarschen”. Medlemmar i SHF “outade” också en hel del medlemmar i Norröna Samfundet som nazister eller som fram tills nyligen aktiva nazister.
Vi inom H.R.A. vet inte hur det såg ut bland de ledande inom Norröna Samfundet, om även ledarskiktet var infekterat av löss. Vi vet inte heller om de var medvetna om att de hade nazister i sina led. Men oberoende hur det såg ut i toppen på organisationen så är det alarmerande. Att det är alarmerande om nazisterna lyckades nässla sig in i toppen säger sig självt. Men det är minst lika alarmerande om det inte fanns nazister i toppen, eftersom ledningen inte agerade i tid för att få stopp på infiltrationen. Även om det skulle vara så att en icke-rasistisk ledning inte reagerade för att de inte visste om att de blev infiltrerade är det alarmerande. Om det i en organsation finns ett sådant ointresse för nazistfrågan att man inte märker ett så tydligt “outande” som förekom så är det dags att ifrågasätta hur nutidsorienterad ledningen är och hur de så totalt kan ha missat vikten i en dylik fråga.

Men poängen här är inte att kritisera Norröna Samfundet, utan att använda dem som exempel på hur illa det i värsta fall kan gå om man inte är på sin vakt. Men de var ju inte ensamma om att vara i en knepig situation. En av sveriges idag största organisationer hade ju i sin barndom exempelvis lite väl nära samarbete med sveriges, på sin tid, mest ökända nazistbutik. Man delade bl.a. försäljningsstånd på Vattenfestivalen i Stockholm. Något som vi i ärlighetens namn inte tror dagens ledning är medvetna om. Andra har haft personer som tidigre varit ledande inom BSS, samt personer tidigare aktiva inom Sverigepartiet, som officianter vid sina blot. Som representant vid en s.k. vikingamarknad har en organisation haft en man som några år tidigare i SVT ståendes framför Auswitzch stolt förnekat förintelsen. Och listan kan bli mycket längre. Problemen är som synes djupt rotade och den storstädning som behövs, borde ha genomförts för många år sedan. Så frågan är vad vi ska göra åt saken. Hur ska det hedniska kollektivet göra för att tvätta den byk som finns och hur ska vi skydda oss mot att åter igen smutsas ner?

Till att börja med måste vi vara på det klara med varför vi hedningar drar till oss nazister och deras anhang. Och ytligt sett är det ju väldigt enkelt. Nazister och rasister gillar det svenska och asatro är ju väldigt svenskt! Eller?
Jo, om man besitter en tämligen grund kunskap kan det ju tyckas vara så. Men som vi alla vet ser det ju inte riktigt ut så. Visserligen gillar högerpacket ofta det mesta som kan kallas svenskt. Men när det gäller resten. Tämligen få av oss accepterar termen asatro som en benämning på vår tro och att på ett dylikt sätt koppla ihop vår tro(även om man kallar den asatro) med en nation som grundas nästan tvåhundra år efter att landet officiellt kristnats rimmar riktigt illa. Så den analysen av problemet var således inte riktigt korrekt. Istället tror jag vi kan behöva en historalektion.
Under det sena 1800-talet utvecklas i tyskland en filosofi, som en utveckling av teosofin, som kommer att få namnet ariosofin. Ariosofin tar avstamp i en föreställning om det forngermanska som den förtryckta högkulturen. Och de stolta germanerna(de rena arierna) har genom åren blivit undertryckta och förtryckta av diverse undermänniskor, t.ex. judar. Ariosofin är också orsaken till att idéer om arier får fäste i de grupper som sedemera utvecklas till NSDAP. Ariosofin får en oerhörd betydelse för den nazistiska ideologin, form- och symbolspråket och nazisternas syn på sig själva. Men vad har det här med oss hedningar att göra? Jo, den ariosofiska rörelsen har än idag ett stort inflytande på många som idag söker sig tillbaka till våra gudar och vår sed. Utan att många vet om det så har många av de tekniker som används idag, bland människor i utkanterna avvåra kretsar, utvecklats av ariosofer eller med ariosofiska idéer som grund. Framförallt mycket av det som skulle kunna kallas mysticism och NewAge har direkta kopplingar till ariosofin. Runmagin, “bärsärkandet” och det som ibland benämns sejd har alltihop ärvt och lånat stora delar från ariosofin. Antingen direkt eller via olika proxyn som t.ex. Stephen Flowers(kanske mer känd som Edred Thorson) och Sigurd Agrell. Det jag vill få fram är inte att dessa tekniker på något sätt i sig är semi-nazistiska. Utan att man bör vara medveten om varifrån de kommer och vilka delar som kommer varifrån. Det är ju nämligen inte helt ovanlig att diverse ideologiska slaggprodukter följt med på färden mellan den intet ont anande runmagikern och Guido von List. Teknikerna konstruerades med en protonazistisk ideologi som bas.

Det samma gäller det, visserligen begränsade, vurmandet för nationalromantiken. Att utan en analys, om hur nationalromantiken var en av de företeelser som beredde väg för nazistenas folkmord, använda sig av dess produkter kan bli ödesdigert. Heidenstam, Rydberg och Winge användes ju som verktyg för att skapa den nationella identiteten på ett allt annat än angenämt sätt under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Och som verktyg sett har deras verk inte mattats. Det är vacker konst och vackra strofer. Men de kom till under en period då man ännu inte visste vart vägen bar som man börjat gå. Det rasistiska och antisemitiska symbolspråket förekommer betydlig oftare än man skulle kunna önska, thursar bär tydliga drag av den allmänna uppfattningens “sydlänning” och Loke vid sina “onda” rollprestationer använda sig av “judens utseende”.

Användandet av ariosofiska lån och nationalromantik är till stor del det som gör våra kretsar attraktiva för nazister, förutom det faktum att det vi håller på med är nordiskt. Men det betyder inte att vi ska sluta läsa Tomten vid jul eller ta ner våra tavlor med Winges Kraka. Det betyder, som vi tidigare påpekade, att vi måste vara medvetna om de här mekanismerna. Och vara varsamma med hur vi använder oss av dem. När det gäller nationalromantiken är vi rätt duktiga och vi använder oss ofta av den på ett klokt och sparsamt sätt. Men när det gäller ariosofin är det värre och det tror vi till stor del beror på okunskap hos yngre och/eller oerfarnare hedningar.

Och då är vi lite inne på det som vi faktiskt behöver diskutera, nämligen lösningen på problemet. Ett, åtminstonde internt inom hela det hedniska kollektivet, synliggörande av gemensamma arv med nazisterna för att tidigt kunna identifiera dem, tror vi inom H.R.A. är en absolut nödvänlig grund. Utan den så spelar det ingen roll hur effektiva vi är när det gäller utrensning. Om vi inte kan se dem när de kommer kan vi inte göra något åt dem. Så ett mer grundligt erkännande av varifrån olika praktiker och teorier, som kan dyka upp, kommer, samt information, även här primärt internt, om hur de olika kopplingana ser ut.

Det vi också måste ta tag i problemet med våra organisationers rätt solkiga bakgrund. Och här tror jag vi att vi helt enkelt under en period inte ska satsa på större organisationer utan på nätverk som exempelvis Gimle, utan medlemskap helt byggda på att man lär känna varandra, exempelvis genom olika fora, och utan överbyggnad gör saker tillsammans. En av orsakerna till att vi tror det är en bra lösning är att det är betydligt mindre komplicerat att besluta sig för att inte längre samarbeta med någon som visar sig vara nazist, än att på den grunden säga upp hans medlemskap i en organisation. Att utesluta någon ur en organisation kräver att ett byråkratiskt maskineri sätts igång och beviskrav och flera andra aspekter dyker lätt upp. Om man bara har en social koppling(med exempelvis ett nätverk som bas) är det lättare att utesluta någon ur en gemenskap p.g.a. occeptabelt beteende. Men det är också lättare för den uteslutna att komma tillbaka om han kommit på bättre tankar eller det skulle visa sig att anlagelserna mot honom skulle vara falska.

Men, och det är ett ganska stort men. För att det här ska funka krävs civilkurage i de här frågorna. Och trots många hedningars lovord över att stå upp för sin sak och inte rädas rättmätiga konflikter, tycker vi oss se en oerhört utbredd konflikträddhet och undfallenhet i frågan. I vissa fall kan det givetvis vara som så att det skulle vara rent hälsovådligt att gå i klinch, men det är inte sådana tillfällen vi talar om. Gimles nolltolerans mot exempelvis blodmystik är ett gott exempel. Men tyvärr ett ganska ensamt exempel. Vi måste lära oss att stämma i bäcken. Inte vara rädda för att göra oss impopulära. Vi vill ju faktiskt inte vara omtyckta av nazister. Så om en känd nazist vill vara med och leka, kom inte med undanflykter utan be honom fara dit pepparn växer. Och berätta varför. “Du är nazist, jag/vi vill inte ha med dig att göra”. Om det en dag exempelvis skulle visa sig att någon du samarbetat en del med är organiserad Nationaldemokrat så be honom omedelbart fara och flyga. De är som hundar, visar man svaghet respekterar de en inte. Visst det kan bli otrevligt, men kom igen! Det är väl värre att i efterhand veta att man var en undfallen mes, än att man i värsta fall åkte på stryk för att man stod på sig!

Andra tillfällen då vi efterlyser ett större mått kurage är när människor bland oss med bakgrund i högerextrema kretsar, som de nu lämnat bakom sig, har möjlighet få officiella eller på andra sätt framträdande positioner hos oss. Antingen bör dessa personer öppet erkänna vilken bakgrund de har och förklara hur deras koppling ser ut idag och låta omgivningen överväga sina tidigare ståndpunkter och beslut. Det andra alternativet är att helt enkelt avstå från dessa positioner just för att det inte ska finnas några som helst frågetecken om kopplingen mellan gruppen och det högerextrema. Som det varit fram tills nu har det så vitt vi vet varit så att människor med bakgrund i dessa ljusskygga grupper mörkat med just denna bakgrund när de fått framträdande roller. Något som bara ökar misstanken om oegentligheter. Både gentemot organisationen som har dem i framträdande positioner och gentemot den enskilda som mörkar med sitt förflutna.

Vi vet att vår blogg läses av medlemmar i organisationer där vi, till följd av vår inställning till bl.a. ariosofi, inte är så populära. Och det är väl i första hand ni som bör ta till er av den här kritiken och föra den vidare i era organisationer. Som det ser ut idag är det av de större organisationerna enbart en(Samfälligheten För Nordisk Sed) som, enligt våra informationskällor, lyckats hålla helt rent från grumliga nazikopplingar genom en medveten och rakryggad hållning. Och det är aldeles för lite! Så även om vi inte direkt propagerar för storsvulna “riksorganisationer” så är det ändå just er i de större organisationerna som vi vänder oss till när vi säger: Håll rent! Vi får alla lida för er undfallenhet!

Gärna öl och brännvin,
om du vill pläga mig.
Whiskey kan jag också tvinga ner
Men kommer du med konjak
kommer jag att tacka nej!

För Konjak kan jag bara inte med!
Nej, konjak och nazister
kan jag bara inte med!

Ingen Skall Passera!
- H.R.A.

Ytterligare en text som stammar från H.R.A. Just den här texten ledde till en hel del diskussioner bland grupper som, kanske med rätta, kände sig utpekade. Texten är ju inte direkt snäll mot de grupper som behandlas. Men den behövs. Det är alltför vanligt att intet ont anande människor blir lurade att tro på charlatanernas tal om vad vår gamla hedendom är. Ett första steg till att slippa dem är att uppmärksamma att de finns och vad de gör. Texten publicerades första gången 18/7 2006

Hur vi se på New Agepatrask!

New Age har under de senaste årtiondena förpestat den hedniska miljön. Det är knappst någon nyhet, men det tål att upprepas gång på gång så vi inte tappar garden. New Agepacket som i stort består av penninghungriga, kåta snuskgubbar och semihippisar märks bäst i storstäderna där de försöker sätta dagordningen för en rörelse de inte tillhör men gör sitt bästa för att kapa. De tar minsta chans att visa upp sina ynkliga trynen i media och tror att om de bara upprepar sina lögner tillräckligt många gånger så blir de till slut till sanning. Nu senast var det vid Upsala Högar som de firade sitt årligt återkommande “påskblot”. Det var under Sveriges Asatrosamfunds fana och i Idavallens regi som spektaktet genomfördes i år. Idavallen som snabbt etablerat sig som den mest snikna och flummiga av de organisationer som smyger runt i utkanten av de hedniska kretsarna för att hitta minsta möjlighet till uppraggande av proselyter. Tillsammans med Sveriges Asatrosamfund(SA) lyckades de samla både gamla nazister och snuskgubbar till en tillställning som få hedningar kan ta på allvar. Att just dessa två orgaisationer lyckas samla representanter för de båda grupperna snuskgubbar och nazister är väl iofs inget konstigt. Officianter från bägge organisationerna har haft bakgrund i både Sverigepartiet och i BSS. En högt uppsatt representant för SA var under sin tid som dramapedagog på en av Stockholms gymnasieskolor känd för att kladda på sina kvinnliga elever, samtidigt som han framställde sig själv som regissör i klass med Ingmar Bergman. Och det nära samarbete som fanns mellan SA och sveriges mest kända nazistbutik under organisationens barndom behöver väl inte nämnas.

Det är anmärkningsvärt hur dessa gamla nazister så lätt istället glider över i en roll som New Age-gurus. Visserligen behöver de väl inte byta ut så mycket, varken vokabulär eller ledarstil. Mycket av den New Age som de kallar hedendom kommer ju mer eller mindre från den protonazistiska ariosofiska rörelsen. Antingen direkt eller via proxyn som den gamle satanisten Stephen Flowers(kanske mer känd som Edred Thorson) eller Sigurd Agrell. Och att okritiskt lita på sin ledare/guru/shaman är en stor del av både nazismen och New Age.

De här charlatanerna har skapat sin egen tro baserad på neoshamanistiska tekniker blandat dem med ariosofi. De neoshamanistiska tekniker de använder har de framförallt fått från Michael Harner och Carlos Castaneda, blandat med stöldgods från olika amerikanska stammar. Den “nordiska schamanismens” förgrundsfigurer lärde sig sina tekniker genom klassiska New Agekurser i “indiansk schamanism” och när de till slut fick tag på verkliga religiösa ledare för amerikanska stammar så fick de kalla handen. De gör i det här läget helt om och istället för att på klassiskt kolonialt sätt stjäla från urinnevånarna så gräver de upp riktigt sunkig skåpmat från historiens skräphög. Ariosofin gör entré och den passar perfekt. En protonazistisk pseudovetenskap baserad på teosofi och vurmadet för det “germanska”. Man skalar av det mesta som skvallrar om ariosofins ideologiska bakgrund för den oinvigde och kombinerar sen den skalade ariosofin med den “shamanism” de lärt sig på olika kurser. Det som kommer ut i andra änden kallar man “nordisk shamanism” och ibland t.o.m. sejd. Fler och fler lån från ariosofin dyker upp, där runmagin är det mest märkbara. Här senast är det företeelsen “stav” som visat sig. “Stav” är en redig köckemödding av olika asiatiska stridstekniker och den smått rubbade runyogan. Fast om du frågar en utövare så har ju givetvis tekniken proviniens ända tillbaka till 600-talet och har överlevt genom att i hemlighet ha överförts mellan medlemmarna i en norsk släkt. Den proviniensen är med andra ord lika trovärdig som DaVinci-koden.

Och så här fortsätter det. New Ages flummerier och taskspel lurar fler och fler in på en i bästa fall tramsig bana som man snabbt tröttnar på och som tyvärr får konsekvensen att man dömer ut även det hedniska som flum och trams. I värsta fall kan detta patrask leda svaga människor i fördärvet. Antingen genom att de ruinerar mindre bemedlade genom sina hutlöst dyra kurser, eller genom att de leder in dem på ett spår som så småningom kan leda till att de lockas in i de bruna leden.

Kontentan av detta är givetvis att NewAge som försöker få en plats bland oss ska bekämpas. Bekämpas med alla till buds stående medel! Om charlatanerna försöker spela sitt spel bland oss ska de brännmärkas och hårt köras på porten så de aldrig mer vågar visa sig!

En väloljad 6,5a säger mer än tusen ord!
- H.R.A.

Här följer ytterligare en av H.R.A.s texter. Den här gången är det derar introduktion och förklaring till hedendomen i sig vi valt att återpublicera. Den publicerades första gången 16/9 2006.

Hedendomen

Eftersom vi sett en markant ökning av besöken den senaste tiden tänkte vi som en service till våra nya läsare ge en liten och kort introduktion till dagens levande hedendom. Detta för att vi misstänker att alla som kommer nya kanske inte är familjära med vår religion och också för att klargöra våra ståndpunkter, så det inte ska finnas några frågetecken om i vilket läger vi står.

Hedendom är en av de vanligare beteckningarna på den religion som även kan kallas Forn Sed och Nordisk Tro. Det är från början ett kristet begrepp för att beteckna alla som inte är kristna. Ungefär som grekernas beteckning barbar, som ursprungligen betyder icke-grekisktalande. Språkligt betyder troligtvis hedningar ungefär “de som bor på heden”, dvs. de som inte är en del av den kristna bygemenskapen. Hedning har under de senaste decennierna blivit ett mer och mer populärt sätt att beskriva sig själv istället för det tidigare vanligare “asatroende”. Att man velat gå ifrån beteckningen Asatro har att göra med att beteckningen är tämligen missvisande då den insinuerar att man enbart vänder sig till en gudasläkt och helt exkluderar andra makter och gudasläkter.

Hedendom är således tron på Asar, Vaner, knytt och andra väsen och makter som den moderna vetenskapen förklarat vara amsagor och vidskeplighet. Hedendom är att följa gamla beprövade seder och bruk samt att se sin plats i tillvaron. Det är att leva i samspel med sin omgivning och stå upp för det som är rätt och riktigt. Det är en tro som åter växer i styrka och vitalitet. Tron på det gamla har aldrig dött ut. Den Forna Seden har överlevt i det som kallas folktro där vi har basen för vår tro i seder och bruk. Folktron har under de senaste århundradena baktalats och bekämpats men när det såg som mörkast ut började tron åter få fäste.

Som hedning förljer du landets rytm och du firar årets skiftningar. Vid midvinter, midsommar, vår och höst firar hedningen sina viktigaste blot. Man bjuder in makter, nära och kära till ett gemensamt firande till landets och Makternas ära. Man ärar den som äras bör. Man tackar de makter som hjälpt till under det gångna året och ser fram mot ett fortsatt gott samarbete. Frej tackas för en god skörd, Freja för lycka i kärlekslivet, Skade för jaktlyckan och så vidare. Blotets huvuddel är en gemensam måltid med kommunionsoffer. Det betyder att det man offrar är det som man gemensamt äter upp. Vad som finns på bordet är lite beroende av vilken årstid det är. Men mjödet eller dess sentida ättling ölet finns nästan alltid med. Helstekt eller stora grytor är också vanligt för att betona det gemensamma i blotet.

Blotet kan även genomföras i mindre skala och vid andra tillfällen om andan och behovet skulle finnas. Men värt att komma ihåg är att:

Bättre är obett
än alltför mycket blotat,
den som ger vill jämt ha gengäld;
bättre är ogivet
än alltför mycket offrat

En naturlig syn på livets skiftande skeenden och gång är en självklar del av hedningens tillvaro. Den alienation som den moderna människan känner är något skrämmande för hedningen. Många söker sig mot lands- och glesbygd för att vara nära landet och Makterna. Den Forna Seden och Nordiska Tron är anpassade för landsbygden och för ett liv i samklang med landets egen rytm. Storstadens hets och rovdrift är något som ter sig främmande för hedningen. Tålamod och en hållbar utveckling är ledord för hedningen i det dagliga livet. Ett eget torp med täppa hör inte till ovanligheterna. Att själv driva upp sin föda, att jaga och fiska för att se och förstå sambanden i världen. Att i så hög grad som möjligt vara oberoende av saker du inte kan kontrollera. Att vara sin egen och inte ägas av andra. Det är ett ideal.

Eget bo är bäst,
fast aldrig så litet,
herre är envar i sitt hem;
fast man två getter äger
och har tågflätat tak,
är man dock ej tvungen att tigga.

Hantverk är högt skattat i hedniska kretsar och att till fullo behärska sitt hantverk är något de flesta strävar efter oberoende om det är smide, jakt eller broderier. Även idrott som glima, prickskytte och kvädande uppskattas. Uppskattningen för hantverk och idrott är inte bara av traditionell art utan även av nödvänlighet. Exempelvis gudabilder, dryckeshorn och mjöd är ju lite svårt att inhandla på sådant sätt som är möjligt med exempelvis julkrubbor, påskägg och krucifix. Därför är vi i mångt och mycket hänvisade till oss själva och vår egen kunskap. Det blir också en del av ritualen. Att själv tillverka sin gudabild blir ett sätt att visa den guden eller gudinnan sin uppskattning. Man lägger tid och känsla på att så gott man kan ära guden och visa upp det för andra. Att själv brygga sitt mjöd ger en uppskattning för gott mjöd som bara någon som är familjär med bryggkonsten kan känna. Bloten blir också starkare och mer kraftfulla om det som blotas så långt som möjligt kommer från den som blotar. Om skinkan på julblotet kommer från gårdens egna gris eller den inlagda strömmingen vid midsommar fiskats från den egna ekan ute på fjärden, så blir också helheten mer tydlig och offret som blotet innebär mer uppskattat.

Att ha ett gott förhållande även till andra makter än gudarna lär oss folktron. Och för de flesta hedningar är den kontakten vida viktigare än den sällsynta kontakten med gudarna. Gudar som man blotar några gånger om året blir ju självklart inte alltid lika nära som gårdens egna rådare, rådare man kanske till och med har en daglig kontakt med. Även de rådare som finns i exempelvis skog och sjö betyder mycket för hedningen. Om jägaren vill ha lycka i skogen underlättar det givetvis om huldran är på hans sida, hon kan styra hans kula och leda ut råbocken framför honom.

På samma sätt så vet vi ju alla att ett gott förhålande med gårdens rådare är guld värt. Få är de hedningar som inte ställer ut gröt åt nissen när juletid nalkas. Med nissens hjälp underlättas mycket i det dagliga arbetet men om man retar upp honom kan mycket gå snett, och det kan till och med vara tillrådigt att bryta upp och hitta ny gård där man istället sköter sin kontakt med de osynliga. Utan nissens hjälp surnar mjölken, mössen äter upp potäterna i jordkällaren och taket börjar läcka. Men om man håller honom nöjd kan det oväntat dyka upp smultron på tomten, mjödet jäser jämt och det finns alltid muttrar med gängor som passar i verkstaden. Nissen kan lyssna om man har bekymmer och han är alltid i närheten, även om han kanske inte syns.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen -
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver

Hedendomen lär oss genom folktron hur vi ska klara oss i vardagen och hur vi ska hantera de olika väsen som finns runt omkring oss. Av folktron får vi lära oss hur vi ska bete oss för att inte i onödan reta upp naturens makter och rådare. Av folktron och sagorna får vi också lära oss om hur vi bör bete oss mot varandra. Sagorna lär också ut hur vi bör bete oss gentemot gudarna. De lär oss om varifrån vi kommer och vart det bär hän. Men sagorna är skrivna av människohand och visar därför bara människors vilja att föra visdom och kunskap vidare. Våra sagor och sånger är inga lagböcker, men det är klokt det som dryftas i dem och tål att tänkas på.

När Havamal diktades var kontakten med gudarna god och diktarens kunskap om tingens ordning var långt vidare än den kunskap vi har kvar idag. Vi gör klokt i att lyssna på Eddans diktare och försöka utröna deras mening. Men hela tiden måste vi komma ihåg att deras ord inte är lag. Vi måste komma ihåg att sångerna inte kommer direkt från gudarna. Idag ställer också många av oss andra frågor än de frågor som får svar i diktarnas verser. Det ställer oss i en situation där vi helt enkelt måste lita på det förnuft vi fått. Om vi inte finner svar är det bara att acceptera. Det var inte meningen, vår tråd var inte spunnen så, att vi skulle finna svaret.

Den moderna hedendomen är just nu i ett skede då vi åter växer. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd. Likt en planta så vill vi att hedendomen ska växa långsamt för att vinna styrka och få en lång och stabil framtid. Detta som motsats till en snabb tilläxt med en kort blomperiod. Vi strävar således inte efter att hedendomen snabbt ska växa i popularitet och likt en modenyck tillämpas av alla under en kort period för att snabbt dala i popularitet när nyhetens behag lagt sig. Hedendomen är lämpad för att man långsamt ska ta den till sig pö om pö. Det är inte en livssyn som man kan lära sig under en veckoslutskurs som komplement till den föregående veckans kurs i aromaterapi. Hedendomen är ingenting du konsumerar för att få snabba och enkla svar. Hedendomen må verka seg och tråkig. Men det är stabiliteten och mognaden som är hedendomens styrka. Du blir inte rik på att vara hedning, du finner inte heller per automatik lyckan eller ett toppjobb i mediabranchen. Däremot erbjuder hedendomen styrka och lugn. En plats i tillvaron som kanske inte är glamorös, men meningsfull och givande.

En växande planta är också alltid känslig för angrepp och det gäller även hedendomen. Angrepen kommer både i form av rena anfall utifrån av religiösa motståndare. Eller människor som helt missförstått vad hedendomen är. Men angreppen kommer även mer sublimt som en sjukdom som fördärvar inifrån. Oftast i form av rester från den ariosofiska pesten eller NewAges förföriska ytlighet. För att motverka angreppen behös kunskap. Dels om hedendomen i sig dels om de olika grupper som står för angreppen. Känn din fiende!

Men som hedning är man övertygad om att det i Urds väv är vävt att hedendomen åter kommer bli en stark och självklar del av vårt samhälle. Men vi måste ha tålamod och låta tingen ha sin gång. Att skynda på något som växer tyder på bristande tålamod och omognad. Istället ska vi med gott mod och säker gång verka för hedendomens återtåg så våra ättlingar kan se att det jämlika hedniska samhälle de lever i gjordes möjligt av deras förfäder som förvaltade det nästan utdöda arv hedendomen var på 1900-talet. Deras förfäder som vitaliserade tron och väckte somnade väsen för landets goda.

Till Års och Frid
- H.R.A.

Som utlovat inleder vi med att återge några av texterna som H.R.A. postade under sin korta period som verksamma på nätet. Detta eftersom en hel del av de texter H.R.A. publicerade är av sådan art att de uttrycker sådant de flesta hedniska socialister håller med om. Vi skulle givetvis kunna skriva egna texter om de ämnen de tagit upp som vi tycker är viktiga, men det skulle i väldigt hög grad vara att uppfinna hjulet på nytt. Och det tycker vi helt enkelt är onödigt.

Den första texten förklarar varför det inte alls är en självmotsägelse att vara både socialist och hedning. Texten publicerades första gången 9/5 2006.

Mycket nöje
/Sven Kolsson

Ett opium för folket?

Inom vänstern finns en tämligen spridd slentrian-ateism, som ibland gränsar till rabiat ateism, inte helt olik vissa frikyrkliga gruppers inställning till frälsning. Man utgår från att alla inom vänstern ska vara ateister, inte sällan helt ogrundat. Bilden av den religiösa människan utgår helt från frikyrkliga högerspöken som Ulf Ekman och Alf Svensson. Och helt orepresentativa för den kristna högern är de givetvis inte. Snarare tvärt om. Problemet är att frikyrkorna och deras filosofi är föga representativ för vad en religion är och hur den fungerar. Framförallt om man talar om hedendomen. Och det är just hedningar som oftare och oftare dyker upp bland vänsteranhängarna.

Hur kan man då som sociaist vara hedning? Är det inte så att religionen är ett opium för folket? Till viss del är den gamla sentensen sann. Religionen kan i allra högsta grad användas som ett opium för folket om praktiserandet monopolieras av de styrande klasserna. Vissa religioner är dessutom till sin natur uppbygda på ett sätt som föga är lätt att kombinera med en socialistisk livshållning, fast de religionerna är färre än man kan tro. Hedendomen är en av de religionerna som är tämligen lätta att kombinera med en socialistisk hållning. Hedendomen jag talar om är det samma som folktron, folkreligionen eller den forna seden. Många väljer att kalla den asatron, en tämligen missvisande benämning eftersom det enbart sätter fokus på en gudafamilj och ignorerar många andra vitala beståndsdelar i tron. Hedendomen är en religion för folket. Man har ingen mellanhand i kommunikationen med gudarna. Det finns ingen allomfattande organisation som beslutar hur makternas nycker ska tolkas. Det finns ingen doktrin som slaviskt måste följas. Gudarna är inte allsmäktiga och ofelbara. Och poängen med religionen är inte att följa en maktgalen vilja, varken i himlen eller på jorden. Poängen med religionen är istället att förstå världen och att lära sig umgås med och acceptera de makter som finns runt omkring oss, och vare sig vi vill eller inte har inflytande över våra liv. Det är helt enkelt seder och bruk för att underlätta vårt liv här uppe i den kalla nord. Folkreligioner runt om hela världen har samma funktion.

Religion handlar inte, som många fått för sig, om underkastelse. Det handlar om att acceptera saker och ting som de är. Visserligen finns det gudar inom vissa religioner som kräver underkastelse, men det handlar om den specifika gudens lynne och inte om religionens funktion i sig. Att acceptera att en gud har mer makt än du själv innebär inte att man viljelöst lägger sig för den gudens vilja. Precis som man ibland måste acceptera att en annan människa är starkare eller smidigare än du själv är så måste man acceptera att gudar och gudinnor är mäktigare än människor. Det bara är så. Det är varken bra eller dåligt. Det är något vi måste leva med. Därmed inte sagt att vi måste ägna våra liv åt att tillfredställa gudarna eller uppfylla deras vilja. Tvärt om. Vi är här på jorden för att leva våra egna liv, för vår egen skull. Vi är inte här för att gudarna tycker det är skoj, utan därför att de behöver oss. Precis som vi behöver dem. Det är ett samspel.

Vår folkreligion är en förindustriell religion. Den har sitt hem i en värld där människan lever nära naturen och inte har avskärmat sig från sin omgivning i de gigantiska komplex av stål, betong och asfalt vi idag kallar städer. Den har också sitt hem i en värld där människan är medveten om att rovdrift, oberoende om det är av människor eller naturresurser, inte är hållbart. Det här betyder inte att folkreligionen är utvecklingsfientlig. Utveckling är inte negativt i sig. Men man måste vara noga med att se åt vilket håll utvecklingen sker. Och framförallt hur man använder den nyvunna kunskapen. Det här gäller även på det sociala planet. När landet var helt hedniskt så innebar inte det att allt var frid och fröjd. Vi hade även då ett klassamhälle och en betydande ojämlikhet. Men den ojämlikheten var inte gudagiven! Nu kommer någon säkert hänvisa till Rigstula för att visa att jag har fel. Rigstula är en av sångerna som ingår i Eddan där Heimdall avlar de olika klasserna. Men jag hävdar att just Rigstula är ett tydligt exempel på hur överklassen enligt kristen modell försöker hävda att deras privilegier är gudagivna, genom att hitta på en kontrafaktisk del av skapelsen för att berättiga sitt eget beteende. Rigstula återspeglar således inte ett faktiskt mytologiskt skeende, utan är bara en del av överklassens propaganda.

Ett tydligt exempel på att det forna hedendiska samhället inte såg klassamhället som gudagivet är det faktuam att det först var överklassen som anammade den nya tron. I kristendomen fanns de besuttna klassernas privilegier förklarade och fastslagna av religiösa dogmer. Något helt nytt för hedningarna i norr. Och dessutom något som passade överklassen som handen i handsken. Om en träl i det hedniska samhället slog ihjäl sin ägare så straffades han enbart av samhället, inte av gudarna. Då en träl som dödat sin ägare sannolikt straffades genom att bli ihjälslagen, så blev gudarnas reaktion att bjuda honom till bords hos Siv och Tor i Trudvang. Något som knapast kan ses som ett straff. Om det samma hände efter kristnandet så straffades trälen även med evig fördömelse av gud. Detta eftersom rätten för rättrogna att äga trälar fastslås av Mose lag, och således är Guds ord. Och om man bryter mot guds lag är det ju som bekannt kört för den kristne. Således en oväntad hjälp för överklassen som utan tvekan inte dröjde att använda detta nya vapen i strävan att skydda och utöka sina privilegier.
I den kristna världen var dessutom kungen oantastlig. Något som kungarna i norr utan tvekan såg som något bra. I det hedniska samhället var nämligen kungens privilegier knutna till en liten förutsättning utan vilken makten aldrig skulle kunnat utövas. Förutsättningen var den att kungen faktiskt tog ansvar för det område han regerade över. Om landet drabbades av missväxt eller annat så var det kungens uppgift att se till att få gudarnas hjälp genom gåvor och blot. Och om inget annat hjälpte var det kungens skyldighet att under nioårsblotet ge sitt eget liv för landet, så som till exempel kung Domalde gjorde. Det här var givetvis otänkbart för en kristen värld där kungen var ”kung av guds nåde”. Således var kungamakten inte sen att påskynda kristnandet av norden.

Inom modern hedendom är starka hierarkier ofta illa sedda och utnyttjande av andra ses inte med blida ögon. Visserligen förekommer det skitstövlar även inom hedniska led. Det gör det överallt. Men de grupper som accepterar dessa kretiner brukar ofta sluta som försvinnande små grupperingar utan fränder.

Således kan vi konstatera att en hednisk livssyn inte går på tvärs med klasskampsretorik. Det är visserligen inte så att våra gudar reservasionslöst ställer upp på arbetarklassens sida. Något som snarare beror på att de tycker vi ska sköta våra egna affärer än något annat. Men de skandinaviska gudarna motsätter sig inte klasskampen på samma sätt som en del andra gudar gör.

Även inom andra områden som brukar ligga vänstern varmt om hjärtat ligger även den hedniska synen nära. Att miljötänkadet kommer som ett brev på posten behöver knappast nämnas. Hedendomen är ju en agrar naturreligion och att man då som hedning värnar om naturen är ju knappast något som förvånar. Kunskapen om att naturen lever på fler sätt än vad den moderna vetenskapen kan förklara leder många hedningar osökt in på ett radikalt miljötänkande. Och det är ju inte så konstigt.

Men att även tämligen radikal feminism utan problem går att kombinera är det inte fullt så många som vet. Inom hedendomen finns en stark fruktbarhetskult. Och i en sådan lyfts kvinnans roll starkt fram. Kvinnans livgivande kropp ses som helig och modergudinnan är den centrala gestalten i kulten. Vissa går så långt att de enbart hyllar Njärd och Freja. Men det är inte enbart i den traditionella rollen som moder vi har kvinnans roll i religionen. Framförallt Freja har generellt sett en framträdande roll, även som krigets gudinna. Och antalet kända gudinnor överstiger antalet kända gudar. De kvinnliga förebilderna som syns i myten är nästan alltid starka kvinnor. Det är sköldmöer, valkyrior, kloka, drottningar och kvinnor som med stark hand själva sköter den egna gården. Det i riddarromaner så ofta förekommande våpet är i det närmaste okänt i det förkristna norden. I det hedniska samhället hade kvinnan en betydligt starkare roll än under de sedan påföljande århundradena. Det är först under 1900-talets senare hälft som kvinnans roll i det offentliga åter nådde den nivå som fanns innan kristnandet. Men nästan tusen år av kristen propaganda har satt sina spår och, framförallt, i hemmiljö har vi långt kvar att gå innan vi når ens den förkristna nivån av jämlikhet. Något som man kan tycka är en miniminivå.

För att här knyta ihop säcken kan väl sägas att syftet med den här lilla texten inte varit att få någon att bli hedning, utan att förklara att hededom och socialism inte går på tvärsen med varandra. Att vara hedning innebär inte med automatik att man är socialist. Men det innebär inte heller med automatik att man inte är det. De hedniska gudarna är så många och har så olika lynnen att det omöjligt går att ge hedendomen en specifik ideologi. Ideologier är mänskliga påfund, skapade för att berättiga eller omkullkasta mänskliga situationer och missförhållanden.

Ätten framför allt!
- H.R.A.