Hednisk Socialism

En text av H.R.A. som publicerades första gången 18/9 2006. Tyvärr är den fortfarande aktuell. Visserligen har vissa grupper börjat få upp ögonen för problematiken och börjat arbeta med den. Men i stort finns mycket kvar att göra.

Bruna löss i fanan

Det har nu gått ett tag sedan Norröna Samfundet las ner och det värsta ståhejet har lagt sig. Och därför kan det kanske vara läge att analysera och diskutera det problem som ledde till organisationens kollaps. Något som blivit än mer aktuellt med tanke på gårdagens valresultat. Vi kan inte bara stirra oss blinda på intoleranta skåningar, vi måste även rensa ut de bruna lössen ur den hedniska fanan.

Den hedniska kretsen dras med rykten och föreställningar om att vår tro skulle ha kopplingar till ljusskygga högerspöken. Men dessa rykten, hävdar vi, är inte alls så många och spridda som vi ibland tenderar att tro. Däremot riskerar de att komma i svang igen om vi hedningar inte är noga med att hålla efter i vår krets. Att diverse pack kan ställa till det för oss fick inte minst Norröna Samfundet erfara. De var ju som bekannt tvugna att helt lägga ner verksamheten eftersom de inte lyckats sopa rent i sin göteborgsavdelning i tid, utan lät lössen föröka sig och till slut ta över avdelningen helt. Men de är inte ensamma. Flera av de andra organisationerna har också haft suspekta personer på viktiga poster. Många med minst sagt oroande bakgrund har genom åren haft väldigt mycket att säga till om i hedniska kretsar, både officiellt och inofficiellt. Och flera av dessa personer finns kvar, och har fått en tämligen betydande auktoritet bland oss. Vi vill inte namnge någon person då vi inte vet hur de ställer sig till sin bakgrund idag, och det är inte heller just nu viktigt. Vi måste ju nämligen kunna förlåta deras idiotiska beteende som unga, om de verkligen har lämnat den bakom sig. Och de måste få börja om utan att konstant bli påminda om sin bakgrund. Det som däremot skulle kunna bli ett problem är om någon utifrån skulle få för sig att granska de olika hedniska grupperna, exempelvis en journalist för kvällspressen. Ett scenario som inte är helt osannolikt. Då räcker det inte med vackert tal i stadgar och en virtuell nidstång på en hemsida om en av dem som representerar organisationen tidigare exempelvis figurerat som representant för ett främlingsfientligt parti. Även om personen i fråga lämnat den delen av sitt liv bakom sig.

Även om det inte är så att nazisten eller ex-nazisten har ett förtroendeuppdrag i organisationen kan hans medlemskap skapa problem. Det var just vad som hände i fallet Norröna Samfundet. Redan på den tiden de kallade sig Nordiska Ringen förekom att aktiva nazister var medlemmar. Något som blev pinsamt uppenbart bl.a. i nätdebatter med företrädare för Svensk Hednisk Front som ju är öppet rasistiska. Företrädarna för SHF kunde korrekt säga ungefär: “Ni är ju knappast antirasister efter som ni har både XX och XX som medlemmar. Dem träffade jag senast för någon vecka sedan på salemmarschen”. Medlemmar i SHF “outade” också en hel del medlemmar i Norröna Samfundet som nazister eller som fram tills nyligen aktiva nazister.
Vi inom H.R.A. vet inte hur det såg ut bland de ledande inom Norröna Samfundet, om även ledarskiktet var infekterat av löss. Vi vet inte heller om de var medvetna om att de hade nazister i sina led. Men oberoende hur det såg ut i toppen på organisationen så är det alarmerande. Att det är alarmerande om nazisterna lyckades nässla sig in i toppen säger sig självt. Men det är minst lika alarmerande om det inte fanns nazister i toppen, eftersom ledningen inte agerade i tid för att få stopp på infiltrationen. Även om det skulle vara så att en icke-rasistisk ledning inte reagerade för att de inte visste om att de blev infiltrerade är det alarmerande. Om det i en organsation finns ett sådant ointresse för nazistfrågan att man inte märker ett så tydligt “outande” som förekom så är det dags att ifrågasätta hur nutidsorienterad ledningen är och hur de så totalt kan ha missat vikten i en dylik fråga.

Men poängen här är inte att kritisera Norröna Samfundet, utan att använda dem som exempel på hur illa det i värsta fall kan gå om man inte är på sin vakt. Men de var ju inte ensamma om att vara i en knepig situation. En av sveriges idag största organisationer hade ju i sin barndom exempelvis lite väl nära samarbete med sveriges, på sin tid, mest ökända nazistbutik. Man delade bl.a. försäljningsstånd på Vattenfestivalen i Stockholm. Något som vi i ärlighetens namn inte tror dagens ledning är medvetna om. Andra har haft personer som tidigre varit ledande inom BSS, samt personer tidigare aktiva inom Sverigepartiet, som officianter vid sina blot. Som representant vid en s.k. vikingamarknad har en organisation haft en man som några år tidigare i SVT ståendes framför Auswitzch stolt förnekat förintelsen. Och listan kan bli mycket längre. Problemen är som synes djupt rotade och den storstädning som behövs, borde ha genomförts för många år sedan. Så frågan är vad vi ska göra åt saken. Hur ska det hedniska kollektivet göra för att tvätta den byk som finns och hur ska vi skydda oss mot att åter igen smutsas ner?

Till att börja med måste vi vara på det klara med varför vi hedningar drar till oss nazister och deras anhang. Och ytligt sett är det ju väldigt enkelt. Nazister och rasister gillar det svenska och asatro är ju väldigt svenskt! Eller?
Jo, om man besitter en tämligen grund kunskap kan det ju tyckas vara så. Men som vi alla vet ser det ju inte riktigt ut så. Visserligen gillar högerpacket ofta det mesta som kan kallas svenskt. Men när det gäller resten. Tämligen få av oss accepterar termen asatro som en benämning på vår tro och att på ett dylikt sätt koppla ihop vår tro(även om man kallar den asatro) med en nation som grundas nästan tvåhundra år efter att landet officiellt kristnats rimmar riktigt illa. Så den analysen av problemet var således inte riktigt korrekt. Istället tror jag vi kan behöva en historalektion.
Under det sena 1800-talet utvecklas i tyskland en filosofi, som en utveckling av teosofin, som kommer att få namnet ariosofin. Ariosofin tar avstamp i en föreställning om det forngermanska som den förtryckta högkulturen. Och de stolta germanerna(de rena arierna) har genom åren blivit undertryckta och förtryckta av diverse undermänniskor, t.ex. judar. Ariosofin är också orsaken till att idéer om arier får fäste i de grupper som sedemera utvecklas till NSDAP. Ariosofin får en oerhörd betydelse för den nazistiska ideologin, form- och symbolspråket och nazisternas syn på sig själva. Men vad har det här med oss hedningar att göra? Jo, den ariosofiska rörelsen har än idag ett stort inflytande på många som idag söker sig tillbaka till våra gudar och vår sed. Utan att många vet om det så har många av de tekniker som används idag, bland människor i utkanterna avvåra kretsar, utvecklats av ariosofer eller med ariosofiska idéer som grund. Framförallt mycket av det som skulle kunna kallas mysticism och NewAge har direkta kopplingar till ariosofin. Runmagin, “bärsärkandet” och det som ibland benämns sejd har alltihop ärvt och lånat stora delar från ariosofin. Antingen direkt eller via olika proxyn som t.ex. Stephen Flowers(kanske mer känd som Edred Thorson) och Sigurd Agrell. Det jag vill få fram är inte att dessa tekniker på något sätt i sig är semi-nazistiska. Utan att man bör vara medveten om varifrån de kommer och vilka delar som kommer varifrån. Det är ju nämligen inte helt ovanlig att diverse ideologiska slaggprodukter följt med på färden mellan den intet ont anande runmagikern och Guido von List. Teknikerna konstruerades med en protonazistisk ideologi som bas.

Det samma gäller det, visserligen begränsade, vurmandet för nationalromantiken. Att utan en analys, om hur nationalromantiken var en av de företeelser som beredde väg för nazistenas folkmord, använda sig av dess produkter kan bli ödesdigert. Heidenstam, Rydberg och Winge användes ju som verktyg för att skapa den nationella identiteten på ett allt annat än angenämt sätt under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Och som verktyg sett har deras verk inte mattats. Det är vacker konst och vackra strofer. Men de kom till under en period då man ännu inte visste vart vägen bar som man börjat gå. Det rasistiska och antisemitiska symbolspråket förekommer betydlig oftare än man skulle kunna önska, thursar bär tydliga drag av den allmänna uppfattningens “sydlänning” och Loke vid sina “onda” rollprestationer använda sig av “judens utseende”.

Användandet av ariosofiska lån och nationalromantik är till stor del det som gör våra kretsar attraktiva för nazister, förutom det faktum att det vi håller på med är nordiskt. Men det betyder inte att vi ska sluta läsa Tomten vid jul eller ta ner våra tavlor med Winges Kraka. Det betyder, som vi tidigare påpekade, att vi måste vara medvetna om de här mekanismerna. Och vara varsamma med hur vi använder oss av dem. När det gäller nationalromantiken är vi rätt duktiga och vi använder oss ofta av den på ett klokt och sparsamt sätt. Men när det gäller ariosofin är det värre och det tror vi till stor del beror på okunskap hos yngre och/eller oerfarnare hedningar.

Och då är vi lite inne på det som vi faktiskt behöver diskutera, nämligen lösningen på problemet. Ett, åtminstonde internt inom hela det hedniska kollektivet, synliggörande av gemensamma arv med nazisterna för att tidigt kunna identifiera dem, tror vi inom H.R.A. är en absolut nödvänlig grund. Utan den så spelar det ingen roll hur effektiva vi är när det gäller utrensning. Om vi inte kan se dem när de kommer kan vi inte göra något åt dem. Så ett mer grundligt erkännande av varifrån olika praktiker och teorier, som kan dyka upp, kommer, samt information, även här primärt internt, om hur de olika kopplingana ser ut.

Det vi också måste ta tag i problemet med våra organisationers rätt solkiga bakgrund. Och här tror jag vi att vi helt enkelt under en period inte ska satsa på större organisationer utan på nätverk som exempelvis Gimle, utan medlemskap helt byggda på att man lär känna varandra, exempelvis genom olika fora, och utan överbyggnad gör saker tillsammans. En av orsakerna till att vi tror det är en bra lösning är att det är betydligt mindre komplicerat att besluta sig för att inte längre samarbeta med någon som visar sig vara nazist, än att på den grunden säga upp hans medlemskap i en organisation. Att utesluta någon ur en organisation kräver att ett byråkratiskt maskineri sätts igång och beviskrav och flera andra aspekter dyker lätt upp. Om man bara har en social koppling(med exempelvis ett nätverk som bas) är det lättare att utesluta någon ur en gemenskap p.g.a. occeptabelt beteende. Men det är också lättare för den uteslutna att komma tillbaka om han kommit på bättre tankar eller det skulle visa sig att anlagelserna mot honom skulle vara falska.

Men, och det är ett ganska stort men. För att det här ska funka krävs civilkurage i de här frågorna. Och trots många hedningars lovord över att stå upp för sin sak och inte rädas rättmätiga konflikter, tycker vi oss se en oerhört utbredd konflikträddhet och undfallenhet i frågan. I vissa fall kan det givetvis vara som så att det skulle vara rent hälsovådligt att gå i klinch, men det är inte sådana tillfällen vi talar om. Gimles nolltolerans mot exempelvis blodmystik är ett gott exempel. Men tyvärr ett ganska ensamt exempel. Vi måste lära oss att stämma i bäcken. Inte vara rädda för att göra oss impopulära. Vi vill ju faktiskt inte vara omtyckta av nazister. Så om en känd nazist vill vara med och leka, kom inte med undanflykter utan be honom fara dit pepparn växer. Och berätta varför. “Du är nazist, jag/vi vill inte ha med dig att göra”. Om det en dag exempelvis skulle visa sig att någon du samarbetat en del med är organiserad Nationaldemokrat så be honom omedelbart fara och flyga. De är som hundar, visar man svaghet respekterar de en inte. Visst det kan bli otrevligt, men kom igen! Det är väl värre att i efterhand veta att man var en undfallen mes, än att man i värsta fall åkte på stryk för att man stod på sig!

Andra tillfällen då vi efterlyser ett större mått kurage är när människor bland oss med bakgrund i högerextrema kretsar, som de nu lämnat bakom sig, har möjlighet få officiella eller på andra sätt framträdande positioner hos oss. Antingen bör dessa personer öppet erkänna vilken bakgrund de har och förklara hur deras koppling ser ut idag och låta omgivningen överväga sina tidigare ståndpunkter och beslut. Det andra alternativet är att helt enkelt avstå från dessa positioner just för att det inte ska finnas några som helst frågetecken om kopplingen mellan gruppen och det högerextrema. Som det varit fram tills nu har det så vitt vi vet varit så att människor med bakgrund i dessa ljusskygga grupper mörkat med just denna bakgrund när de fått framträdande roller. Något som bara ökar misstanken om oegentligheter. Både gentemot organisationen som har dem i framträdande positioner och gentemot den enskilda som mörkar med sitt förflutna.

Vi vet att vår blogg läses av medlemmar i organisationer där vi, till följd av vår inställning till bl.a. ariosofi, inte är så populära. Och det är väl i första hand ni som bör ta till er av den här kritiken och föra den vidare i era organisationer. Som det ser ut idag är det av de större organisationerna enbart en(Samfälligheten För Nordisk Sed) som, enligt våra informationskällor, lyckats hålla helt rent från grumliga nazikopplingar genom en medveten och rakryggad hållning. Och det är aldeles för lite! Så även om vi inte direkt propagerar för storsvulna “riksorganisationer” så är det ändå just er i de större organisationerna som vi vänder oss till när vi säger: Håll rent! Vi får alla lida för er undfallenhet!

Gärna öl och brännvin,
om du vill pläga mig.
Whiskey kan jag också tvinga ner
Men kommer du med konjak
kommer jag att tacka nej!

För Konjak kan jag bara inte med!
Nej, konjak och nazister
kan jag bara inte med!

Ingen Skall Passera!
- H.R.A.