Hednisk Socialism

Här följer ytterligare en av H.R.A.s texter. Den här gången är det derar introduktion och förklaring till hedendomen i sig vi valt att återpublicera. Den publicerades första gången 16/9 2006.

Hedendomen

Eftersom vi sett en markant ökning av besöken den senaste tiden tänkte vi som en service till våra nya läsare ge en liten och kort introduktion till dagens levande hedendom. Detta för att vi misstänker att alla som kommer nya kanske inte är familjära med vår religion och också för att klargöra våra ståndpunkter, så det inte ska finnas några frågetecken om i vilket läger vi står.

Hedendom är en av de vanligare beteckningarna på den religion som även kan kallas Forn Sed och Nordisk Tro. Det är från början ett kristet begrepp för att beteckna alla som inte är kristna. Ungefär som grekernas beteckning barbar, som ursprungligen betyder icke-grekisktalande. Språkligt betyder troligtvis hedningar ungefär “de som bor på heden”, dvs. de som inte är en del av den kristna bygemenskapen. Hedning har under de senaste decennierna blivit ett mer och mer populärt sätt att beskriva sig själv istället för det tidigare vanligare “asatroende”. Att man velat gå ifrån beteckningen Asatro har att göra med att beteckningen är tämligen missvisande då den insinuerar att man enbart vänder sig till en gudasläkt och helt exkluderar andra makter och gudasläkter.

Hedendom är således tron på Asar, Vaner, knytt och andra väsen och makter som den moderna vetenskapen förklarat vara amsagor och vidskeplighet. Hedendom är att följa gamla beprövade seder och bruk samt att se sin plats i tillvaron. Det är att leva i samspel med sin omgivning och stå upp för det som är rätt och riktigt. Det är en tro som åter växer i styrka och vitalitet. Tron på det gamla har aldrig dött ut. Den Forna Seden har överlevt i det som kallas folktro där vi har basen för vår tro i seder och bruk. Folktron har under de senaste århundradena baktalats och bekämpats men när det såg som mörkast ut började tron åter få fäste.

Som hedning förljer du landets rytm och du firar årets skiftningar. Vid midvinter, midsommar, vår och höst firar hedningen sina viktigaste blot. Man bjuder in makter, nära och kära till ett gemensamt firande till landets och Makternas ära. Man ärar den som äras bör. Man tackar de makter som hjälpt till under det gångna året och ser fram mot ett fortsatt gott samarbete. Frej tackas för en god skörd, Freja för lycka i kärlekslivet, Skade för jaktlyckan och så vidare. Blotets huvuddel är en gemensam måltid med kommunionsoffer. Det betyder att det man offrar är det som man gemensamt äter upp. Vad som finns på bordet är lite beroende av vilken årstid det är. Men mjödet eller dess sentida ättling ölet finns nästan alltid med. Helstekt eller stora grytor är också vanligt för att betona det gemensamma i blotet.

Blotet kan även genomföras i mindre skala och vid andra tillfällen om andan och behovet skulle finnas. Men värt att komma ihåg är att:

Bättre är obett
än alltför mycket blotat,
den som ger vill jämt ha gengäld;
bättre är ogivet
än alltför mycket offrat

En naturlig syn på livets skiftande skeenden och gång är en självklar del av hedningens tillvaro. Den alienation som den moderna människan känner är något skrämmande för hedningen. Många söker sig mot lands- och glesbygd för att vara nära landet och Makterna. Den Forna Seden och Nordiska Tron är anpassade för landsbygden och för ett liv i samklang med landets egen rytm. Storstadens hets och rovdrift är något som ter sig främmande för hedningen. Tålamod och en hållbar utveckling är ledord för hedningen i det dagliga livet. Ett eget torp med täppa hör inte till ovanligheterna. Att själv driva upp sin föda, att jaga och fiska för att se och förstå sambanden i världen. Att i så hög grad som möjligt vara oberoende av saker du inte kan kontrollera. Att vara sin egen och inte ägas av andra. Det är ett ideal.

Eget bo är bäst,
fast aldrig så litet,
herre är envar i sitt hem;
fast man två getter äger
och har tågflätat tak,
är man dock ej tvungen att tigga.

Hantverk är högt skattat i hedniska kretsar och att till fullo behärska sitt hantverk är något de flesta strävar efter oberoende om det är smide, jakt eller broderier. Även idrott som glima, prickskytte och kvädande uppskattas. Uppskattningen för hantverk och idrott är inte bara av traditionell art utan även av nödvänlighet. Exempelvis gudabilder, dryckeshorn och mjöd är ju lite svårt att inhandla på sådant sätt som är möjligt med exempelvis julkrubbor, påskägg och krucifix. Därför är vi i mångt och mycket hänvisade till oss själva och vår egen kunskap. Det blir också en del av ritualen. Att själv tillverka sin gudabild blir ett sätt att visa den guden eller gudinnan sin uppskattning. Man lägger tid och känsla på att så gott man kan ära guden och visa upp det för andra. Att själv brygga sitt mjöd ger en uppskattning för gott mjöd som bara någon som är familjär med bryggkonsten kan känna. Bloten blir också starkare och mer kraftfulla om det som blotas så långt som möjligt kommer från den som blotar. Om skinkan på julblotet kommer från gårdens egna gris eller den inlagda strömmingen vid midsommar fiskats från den egna ekan ute på fjärden, så blir också helheten mer tydlig och offret som blotet innebär mer uppskattat.

Att ha ett gott förhållande även till andra makter än gudarna lär oss folktron. Och för de flesta hedningar är den kontakten vida viktigare än den sällsynta kontakten med gudarna. Gudar som man blotar några gånger om året blir ju självklart inte alltid lika nära som gårdens egna rådare, rådare man kanske till och med har en daglig kontakt med. Även de rådare som finns i exempelvis skog och sjö betyder mycket för hedningen. Om jägaren vill ha lycka i skogen underlättar det givetvis om huldran är på hans sida, hon kan styra hans kula och leda ut råbocken framför honom.

På samma sätt så vet vi ju alla att ett gott förhålande med gårdens rådare är guld värt. Få är de hedningar som inte ställer ut gröt åt nissen när juletid nalkas. Med nissens hjälp underlättas mycket i det dagliga arbetet men om man retar upp honom kan mycket gå snett, och det kan till och med vara tillrådigt att bryta upp och hitta ny gård där man istället sköter sin kontakt med de osynliga. Utan nissens hjälp surnar mjölken, mössen äter upp potäterna i jordkällaren och taket börjar läcka. Men om man håller honom nöjd kan det oväntat dyka upp smultron på tomten, mjödet jäser jämt och det finns alltid muttrar med gängor som passar i verkstaden. Nissen kan lyssna om man har bekymmer och han är alltid i närheten, även om han kanske inte syns.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen -
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver

Hedendomen lär oss genom folktron hur vi ska klara oss i vardagen och hur vi ska hantera de olika väsen som finns runt omkring oss. Av folktron får vi lära oss hur vi ska bete oss för att inte i onödan reta upp naturens makter och rådare. Av folktron och sagorna får vi också lära oss om hur vi bör bete oss mot varandra. Sagorna lär också ut hur vi bör bete oss gentemot gudarna. De lär oss om varifrån vi kommer och vart det bär hän. Men sagorna är skrivna av människohand och visar därför bara människors vilja att föra visdom och kunskap vidare. Våra sagor och sånger är inga lagböcker, men det är klokt det som dryftas i dem och tål att tänkas på.

När Havamal diktades var kontakten med gudarna god och diktarens kunskap om tingens ordning var långt vidare än den kunskap vi har kvar idag. Vi gör klokt i att lyssna på Eddans diktare och försöka utröna deras mening. Men hela tiden måste vi komma ihåg att deras ord inte är lag. Vi måste komma ihåg att sångerna inte kommer direkt från gudarna. Idag ställer också många av oss andra frågor än de frågor som får svar i diktarnas verser. Det ställer oss i en situation där vi helt enkelt måste lita på det förnuft vi fått. Om vi inte finner svar är det bara att acceptera. Det var inte meningen, vår tråd var inte spunnen så, att vi skulle finna svaret.

Den moderna hedendomen är just nu i ett skede då vi åter växer. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd. Likt en planta så vill vi att hedendomen ska växa långsamt för att vinna styrka och få en lång och stabil framtid. Detta som motsats till en snabb tilläxt med en kort blomperiod. Vi strävar således inte efter att hedendomen snabbt ska växa i popularitet och likt en modenyck tillämpas av alla under en kort period för att snabbt dala i popularitet när nyhetens behag lagt sig. Hedendomen är lämpad för att man långsamt ska ta den till sig pö om pö. Det är inte en livssyn som man kan lära sig under en veckoslutskurs som komplement till den föregående veckans kurs i aromaterapi. Hedendomen är ingenting du konsumerar för att få snabba och enkla svar. Hedendomen må verka seg och tråkig. Men det är stabiliteten och mognaden som är hedendomens styrka. Du blir inte rik på att vara hedning, du finner inte heller per automatik lyckan eller ett toppjobb i mediabranchen. Däremot erbjuder hedendomen styrka och lugn. En plats i tillvaron som kanske inte är glamorös, men meningsfull och givande.

En växande planta är också alltid känslig för angrepp och det gäller även hedendomen. Angrepen kommer både i form av rena anfall utifrån av religiösa motståndare. Eller människor som helt missförstått vad hedendomen är. Men angreppen kommer även mer sublimt som en sjukdom som fördärvar inifrån. Oftast i form av rester från den ariosofiska pesten eller NewAges förföriska ytlighet. För att motverka angreppen behös kunskap. Dels om hedendomen i sig dels om de olika grupper som står för angreppen. Känn din fiende!

Men som hedning är man övertygad om att det i Urds väv är vävt att hedendomen åter kommer bli en stark och självklar del av vårt samhälle. Men vi måste ha tålamod och låta tingen ha sin gång. Att skynda på något som växer tyder på bristande tålamod och omognad. Istället ska vi med gott mod och säker gång verka för hedendomens återtåg så våra ättlingar kan se att det jämlika hedniska samhälle de lever i gjordes möjligt av deras förfäder som förvaltade det nästan utdöda arv hedendomen var på 1900-talet. Deras förfäder som vitaliserade tron och väckte somnade väsen för landets goda.

Till Års och Frid
- H.R.A.