Hednisk Socialism

I media har det den senaste tiden rapporterats om hur hedningarna i Odense fått en del av en lokal begravningsplats helt och hållet upplåten åt sig. Och visst låter det trevligt, men jag måste helt ärligt säga att jag inte förstår poängen. Att få en hednisk begravning ser jag som en rättightet, men begravningsplats? Nja, jag vet inte jag. Orsaken är enkel. Jag ser mycket hellre att jag får ligga nära min familj när jag väl plockar ner skylten. Helst av allt på egen gård!

Det känns personligen viktigare att inte hamna grav-granne med en skitsövel som kanske är nydemokrat eller borgarbracka. Om min gravgranne är muslim, lutheran eller ateist skiter jag högaktningsfullt i. Och jag misstänker att mina efterlevande skulle tycka det var fasen så mycket jobbigare att gräva ner min aska jämte ett gäng snorungar med backslick(eller vad modet för dagen är bland högdjuren när jag kilat vidare) än en sörjande judinna.

Att separera våra döda efter tro kan ha sin poäng om en tros gravseder kränker en annan tro, men för det mesta är det ju faktiskt inte så. Mycket viktigare kan jag då tycka det är med begravningsplatser utan specifik religiös inriktning, som t.ex. Strandkyrkogården där en stor del av begravningsplatsen är separerad från den Lutheranska delen och inte vigd åt någon tro alls. Och begravningsplatser som dessa ska finnas tillgång till i varje kommun! Det är ju inte vettigt att de bara ska finnas på vissa platser. Jag menar, det spelar ju föga roll för någon som absolut inte vill bli lutheranskt begravd i Pite, att det finns en trosneutral begravningsplats i Skarpnäck!

Det här är ytterligare ett bevis på att det behövs en verklig separation mellan stat och kyrka. Den finns redan på pappret, men i verkligheten är det knappast så. Skolor har fortfarande avslutningar i kyrkobyggnader, Kyrkan har fortfarande hand om en oerhört stor andel av landets begravningar utanför storstadsområdena och bestämmelserna om giftemål grundar sig på en kristen moraluppfattning. Till det kommer att en hel del minoritetsreligioner stup i ett vill ha massa rättigheter av staten. Man vill gifta, slippa skolgympan, begrava och starta friskolor. Rent trams där man fått för sig att allt måste gå genom pappa staten med andra ord.

Vad gäller gravplatser så är det egentligen inte heller reglerna det är fel på, utan det att man idag inte litar på någon annan grupp än kyrkan eller kommunen att ta hand om dem. Om man särskådar reglerna är det ju som så att vem som helst får anlägga gravplats och begrava folk där om, och det är ett viktigt om, man kan garantera att det kommer förbli en gravplats under överskådlig framtid. Det vill säga ganska länge. Och i praktiken litar tillståndsgivande myndighet i dagsläget bara på att kyrkor och kommuner kan garantera det. Det som skulle behöva är således en uppluckring när det gäller uppfattningen om vilka som klarar att driva en begravningsplats.

Det vi hedningar behöver är inte att sukta efter statens erkännande via diverse efterapningar av andra religioner. Vi behöver visa att vi kan stå på egna ben utan att envisas med att fråga staten om lov om sådant staten inte borde ha att göra med.